Spelglädje och kämparop under förskolefotisen
Klockan är 9:35 och arrangörerna för Förskolefotis 2012 från EIF fotboll sitter och diskuterer om dagens kommande turnering. Den senaste timmen har man flyttat på två stora handbollsmål. Man har tagit fram fyra små handbollsmål, dragit ut läktare, tagit fram innebandyrinken och en massa träbänkar. Det har tejpats upp skyltar, skräpkorgar har satts fram, och så har man testat mikrofon och högtalare. Allt är klart för drabbning och man njuter en stund av tystnad och den stora tomma bollhallen. Två planer står redo att ta emot alla ivriga små fotbollsspelande flickor och pojkar. |
Klockan är 9:45, det är inte mera tyst i Ekenäs bollhall. Fyra daghem av totalt nio har kommit in i hallen och ett förväntansfullt sorl hörs överrallt. De ivrigaste lagen har redan börjat värma upp och några har till och med skottövningar mot en målvakt. Det är snart dags för första avspark då föreningens representant Patric Westerlund litet försiktigt hälsar de första lagen välkomna till årets upplaga av förskolefotbollen. Läktaren är full av förväntansfulla föräldrar, mor- och farföräldrar, till och med en skolklass med plakat och instrument har bänkat sig. Undrar om inte Ekenäs står stilla idag med tanke på hur många vuxna som finns i hallen. Visselpipan ljuder 10:01 och turneringen är igång.
Turneringen spelas första gången på två litet mindre planer, det är ett lyckat drag. Nu kan fyra lag spela hela tiden och pauserna mellan matcherna blir kortare, barnen orkar bättre då dagen i hallen blir kortare. Det är ett ihållande ljud vilket tröttar ut vem som helst. Både ung som gammal.
Vi får se många ivriga flickor och pojkar som till att börja med får instruktioner åt vilket håll man skall sparka bollen, definitivt en viktig sak om man skall göra mål i rätt mål. Det är en hel del förvirrade barn i början men efter att en match är spelad är alla hur vana som helst, som om man inte gjort något annat än spelat fotboll i hela sitt korta liv. Alla matcher är spelade, ivriga lag ställer upp framför det medaljprydda bordet. Ögonen glimmar i takt med medaljerna för alla vet att om en liten stund har jag en sån där medalj dinglande runt halsen. Det är endast glada miner, glada barn och nöjda dagisfröknar som lämnar bollhallen idag.
Klockan är 14:00, arrangörerna sätter in sig i sina bilar, kör hem försiktigt på hala vägar. Litet trötta men mycket glada, nöjda och lyckliga över att ha kunnat dela med sig av en äkta fotbollsupplevelse.